Min syn på saken – In Fitness and Health

Visst är det underbart med datastrul?!
Men nu är jag tillbaka och kan börja blogga igen.
C u soon

Jag tror att vi alla gjort det nån gång. När fyrverkerierna nalkas och champagnen hälls upp…
Gett ett nyårslöfte!

Det kan handla om att börja träna, gå ner i vikt eller spendera mer tid med familjen. Vad det än handlar om brukar intentionerna vara bra men kanske inte genomtänkta och grundade i verklig vilja att förändras. Man kanske vill få förändringen, men är inte beredd på att arbeta för den!

Detta nyår (oj, nu är det snart 9 mån sedan…), gav jag mig själv ett löfte. Eller kanske ett ultimatum!
Att ”go all in”! Att säga JA till livet!
Jag skulle testa vad som hände om jag vågade utmana mig själv! Om ett tillfälle bjöds skulle jag inte tveka utan säga Ja och testa. Jag skulle våga gå utanför min egen komfortzon!
Och det gällde allt!
Jag har i hela mitt liv haft en ganska dålig självkänsla. Utåt har jag ett starkt självförtroende, men inom mig finns alltid den naggande oron att jag inte duger! Jag vet att jag inte är ensam.
Min självkänsla har ständigt begränsat mig.
I år skulle jag våga tro på mig själv och se vad som hände. Som ett experiment så att säga!
Jag var så trött på mitt liv och att ha känslan av att stå still.
Så jag sökte jobb som innebar att utmana mig själv. Jag fick ett som aktör! Och det har varit de roligaste 3 månaderna i mitt liv!!!
Jag har umgåtts med människor jag annars aldrig skulle umgåtts med, och det har berikat mitt liv!
Jag har vågat vara mig själv och upptäckte att folk gillade mig!
Jag vågade misslyckas och märkte att ibland gjorde jag det och trots att det är jobbigt för stunden, går känslan snabbt över. Och när jag lyckades, vet jag att det var för att jag vågade försöka!

Så vad har jag lärt mig hittills?
Att våga säga ja till livet gör leder till mer skratt och glädje (och ibland tårar) än vad jag upplevt på många år!
Nu är det 4 månader kvar av mitt årslånga experiment. Det är fortfarande småtufft att utmana mina rädslor, men jag gör det ändå!

Man kan ju undra vad som hänt under året som gått…
Det har varit händelserik. Jag har fokuserat mycket energi på min träning och min ”comeback” i löparspåren. Många timmars hårt arbete med physioterapeuten, många timmar med att få tillbaka funktionen av mitt dåliga ben. Många timmar i löpardojorna.
Det har varit väldigt jobbigt, men också väldigt givande!
Styrkan återkom, självförtroendet ökade och smärtan avklingade.
Jag lyckades i maj genomföra min första (men förhoppningsvis inte sista) halvmara i Göteborg!
Vilken seger!!
Jag segrade över min kropp, över mina egna tveksamheter och över alla läkares misstro!
Jag har sedan dess tyvärr blivit sämre, men till skillnad från ett år sedan så vet jag nu att jag KAN!
Styrkan i den vinsten har gjort att jag vågar mer. Inte bara fysiskt! Jag vågar mer rent personligt. Jag vet nu att jag kan och klarar så mycket mer än jag trodde!

Jag tappade tråden!
Jag har under året som gått bloggat på engelska på en annan site, därav min frånvaro! Men nu är jag tillbaka!
Jag hade tänkt kontinuerligt hålla båda bloggarna igång, men glöden saknades. Inspirationen tröt!
Så är det nog för oss alla ibland. Viljan finns, men ibland ror man det inte i land.
Jag har nu valt att komma tillbaka hit. Blogga vidare om mitt liv och mina tankar.
Ett år äldre och förhoppningsvis ett år visare!

Vem behöver uteliv när man har uteliv, utbrister M och slår ut med armarna i en föklarande gest.

Upphovet till detta var att jag berättade för henne att med min rådande ekonomi blir det inte mycket uteliv för min del. Dvs inga middagar på restaurang eller öl på uteserveringar. Men hon har så rätt, för om man har ett uteliv behöver man inte så mycket uteliv….

Låter det krångligt?

Det hon och jag menar är att om man spenderar en del av varje dag ute i vår fantastiska natur är man ganska nöjd med sitt liv.

Vi startade vår dag med en vandring i en vattentung vandringsled runt en av Finspångs alla sjöar. Vi stannade och fikade på en klippa med utsikt över sjön och lyssnade på…. tystnaden

En fantastisk upplevelse. En lisa för själen! Och det enda det kostade var några liter bensin! Det är lyx i min värld!

Så vad gör det om jag efter en dag i solen och naturen, väljer ett glas vin på balkongen istället för på restaurangen nedanför?

Foto: Amstel00 (Instagram)

”Look deep into nature, and then you will understand everything better.”

Albert Einstein 

På teatern brukar man säga att genrepet ska strula lite för att premiären ska bli perfekt. Jag tror att jag anammar det skrocket!

Joggingturen idag var en pina! Jag var tacksam att bara ta mig runt…. Benen kändes tunga, luftrören pep och lungorna kändes en storlek för små! Vad har hänt? Kan det vara så att den explosionsartade ankomsten av våren, påverkar mig? Jag är visserligen inte allergiker, men idag kändes det som det.

Eller så tror jag på skrock och eftersom det är den sista joggingturen inför måndagens Vårrus, är det ju ett genrep! Inte för att jag är nervös. Jag har många lopp i benen, men de är gamla meriter… Det var många år sedan jag gav upp löpningen för mina inflammationers skull. Det har varit en ganska jobbig comeback!

Hur skön än turerna har varit och hur många endorfinruscher som forsat genom min kropp efteråt, protesterar min kropp högljutt! Dagarna efter, är en pina! Men jag hoppas på att kroppen så småningom vänjer sig. Än så länge har jag bara klarat av åtta turen under våren, så det finns väl hopp om det!

Och på måndag sker premiären!

Som jag har längtat!!!

www.varruset.se

Näe, jag kommer inte att stänga ner den här bloggen.
Jag håller mig fast som en igel…

Men för de som är mer intresserade av natur och resor, så bloggar jag om det på en annan sida
www.asacarlson.com

Här på ”Nätverk & hälsa” fortsätter jag att vädra mina åsikter om maten vi äter och varför den gör oss sjuka!

Har haft den här bloggen ett tag även om den har legat på is under ett längre tag.
Nu är jag på gång igen, men direkt uppstod en fundering.
Jag twittrar och instagrammar på engelska men bloggar på svenska…

Skulle gärna ha bloggen på båda språken, men det är tydligen klurigt. Så vad göra??
Vilket språk ska man välja?

Google translate;
Have had this blog for a while even though it has been on ice for a while.
Now I’m on the move again, but immediately I had a thought.
I tweet and instagrammar in English but blogs in Swedish …

Would love to have the blog in both languages​​, but it is apparently tricky. So what to do?
Which language to choose?

Kommer ni ihåg Rocky filmen, när han når toppen av trapporna sträcker händerna över huvudet i en segergest?
Så känner jag mig just nu!
Är sjukt nöjd! Och anledningen? Jo, jag har varit ute och joggat i morgonsolen!
Jag sprang inte långt och definitivt inte snabbt, men jag kom runt! Efter en ganska smärtsam första kilometer så…ja, jag ska inte påstå att det endast var njutbart, men leendet var på plats….
Det låter inte så imponerande kanske men för mig är det en seger.

http://www.youtube.com/watch?v=NubH5BDOaD8

”We generelly change ourselves for one of two reasons: inspiration or desperation” – Jim Rohn

Inspiration eller desperation? De är de vanligaste anledningarna till att vi gör en förändring i vårt liv.  Det kan vara att din bästa vän börjar jogga och du blir inspirerad att göra samma sak. Det kan också vara desperationen du känner när du tar på dig bikinin för första gången på säsongen (den där valken fanns inte där förr…).

När det gäller att söka en ny karriär kan det bero på endera. Du kanske ser någon annan lyckas så varför inte du?

Eller så beror det på att det är så mycket månad kvar när lönen är slut eller att du faktiskt förlorar ditt jobb…

Jag antar att både inspiration och desperation kan skapa en förändring och förhoppningsvis förbättring av ditt liv.

För min del var det en kombination av de båda.  Min lön räckte verkligen INTE till, dessutom såg jag andra lyckas. Så varför inte Jag?

www.ÅsaCarlson.com